Ikväll var jag med i Agenda och argumenterade för att vi både ska hjälpa hemlösa EU-migranter genom att ge dem pengar i handen och genom att stödja organisationer. Marianne Sandqvist från SAM-hjälp var mer kritisk till gåvor i handen än vad jag är. Hon uttryckte sig dock inte lika starkt som pastorn Jakob Olofsgård, som menar att alla borde sluta ge till dem som tigger och som är övertygad om att de pengar EU-migranterna själva förfogar över inte hjälper. Jag kritiserade honom i min förra bloggpost, något SVT också hänvisar till.
När jag pratade med Marianne Sandqvist i lobbyn innan sändningen fick jag intrycket att vi inte står så långt från varandra. Vi är båda kristna, vi har båda stor passion för att hjälpa rumänska romer, vi har båda särskild nöd för barnen och vi är båda överens om att det behövs långsiktiga lösningar för att hjälpa rumänska romer från ett liv i tiggeri och fattigdom till en hållbar livssituation.
På direkt fråga om vi tror att de rumänska romernas framtid finns i Sverige eller Rumänien uppenbarades dock en skillnad mellan oss: Sandqvist svarade tydligt Rumänien, medan jag svarade det självklara: vissa har sin framtid i Sverige, vissa i Rumänien (och vissa förstås i andra länder). De som vill invandra till Sverige tycker jag ska få hjälp med det. En familj jag känner som kom hit för att tigga har personnummer, mannen har lärt sig svenska och vi hjälpte dem med lägenhet, jobb, dagis till barnen och SFI.
Det går inte att vara kategorisk. För vissa kan tiggandet göra att de får pengar till att utvecklas, som min vän Denisa som tiggde i Uppsala förra våren för att göra klart sin utbildning i Storbritannien. Andra kanske tigger för att de ser det som ett legitimt jobb. Enligt min erfarenhet är det senare dock väldigt ovanligt – de flesta hemlösa EU-migranter jag känner kommer till mig och ber mig om hjälp att få jobb. De flesta tycker det är jobbigt och ledsamt att tigga, men de anser sig inte ha något val.
Som jag sa i Agenda, låt oss satsa på att göra tiggeriet onödigt, inte omöjligt. Länder där folk slutar ge på allvar är länder som förbjudit tiggeri – som Rumänien och Danmark. Det är extremt tydligt vad resultatet blir: de fattiga flyttar utomlands, där de får tigga. Tiggandet är deras bidragssystem, deras livlina. Det kommer avskaffa sig självt när Rumänien fått ett bra socialt skyddsnät, alternativt när idella organisationer är på plats i varenda liten romsk by i östeuropa. Fram tillsdess: ge med gott samvete i handen, samtidigt som ni stöder organisationer. Det ena behöver inte utesluta det andra – spendera mindre pengar på lyx, underhållning och skönhetsprodukter om ni har svårt att ge, istället för att ta från de fattiga för att ge till de fattiga.
Micael Grenholm, ordförande för Stefanushjälpen