Det råder någon sorts terrorbalans i min själ.

En pojke bärs på sin storasysters höft. Det är ganska vingligt, hon är bara kanske sex-åtta år äldre än honom. Hon plockade upp honom för att han snyftade, och det rinner en långsam tår nedför den smutsiga barnakinden. Antagligen är det bara något allmänmänskligt harmlöst som framkallade tåren, att han satt i gruset medan andra samlades, att han var hungrig eller fick lite ont någonstans, men det känns som om livets alla orättvisor speglas i den klara vattendroppen. Ett par dussin mil sydost om europeiska unionens centrum bor pojkar och flickor i skjul där vatten rinner rakt ned genom taken och vind penetrerar från alla sidor.

IMG_20160824_152016 IMG_20160824_154556

Jag är med organisationen Hoppets Stjärna i byn Valea Seacă och jag har fått den vackraste gåva och en kniv i bröstet med bara minuter som åtskiljer dem. Gåvan? Teckningar som täcker en halv säng på ett pittoreskt litet motell i Bacau, målade av de mest utsatta människorna i Europa. Romska barn på rumänska landsbygden. De klara färgerna och sorglösa penseldragen lägger ett lätt transparent presentpapper på den hemska sanningen som finns där bakom. De tillgivna kramarna och de plirande ögonen ger hopp, och fyller hela hjärtat med värme, samtidigt som det känns märkligt ihåligt. För jag får en kniv i bröstet när jag ser hur de bor, och när jag funderar kring hur deras liv ska bli. Hur vintern med 20 minusgrader ska bli. Vad de ska äta imorgon. Om de ska bli.

IMG_20160824_193853 IMG_20160824_144945 IMG_20160824_144223 IMG_20160824_135945

Och mitt emellan världens vackraste barnaleenden och de söndervittrade tegeltaken krigar mitt sinnestillstånd om någon sorts frid. Någonstans att vila och fastna.

Från en tredje flank blir jag ursinnig. Tänk att jag har landsmän- och kvinnor som framställer sig själva som offren i jämförelsen mellan tiggande medmänniskor och äckligt bekväm medelklass i Sverige. Att de har mage att överhuvudtaget uttala sig i frågan utan att ha fått en enda teckning av ett romskt barn i sina egna barns ålder eller kramat handen på den mamma som förlorat tre söner på grund av att hon inte kunde betala den simpla medicin som hade räddat dem. Jag vill trycka in samma kniv i deras bröst tills de återfår sin känsel, sin mänsklighet och rationalitet och ångrar sig bittert över varenda ögonblick de ömkat sig själva i spegelbilden av den som tigger. Jag läser de helt rättstavade orden ”I love you Johannes” som en flicka skrivit på sin teckning bredvid ett lila hjärta med glada ben och armar. Ilskan som ryter från mitt inre på grund av orättvisan och orättfärdigheten är det enda som håller tillbaka min ömma gråt när den triangel av känslor som penetrerar mitt inre får sällskap av det ansvar som makt ger.

Någonstans mittemellan den oförställda kärleken ett barn kan ge, den sorg ett hungrande naket barn kan framkalla och den vrede ignorans, likgiltighet och hjärtlöshet tänder vilar min valmöjlighet. Min makt. Mitt hjärtas riktning.

Jag vill att du som läser det här ska känna allt det jag känner och jag vill att du precis som jag ska landa i den enda logiska slutsatsen av den desperata emotionella triangel jag målat upp. Vi behöver svara på frågan; vad kan jag göra?

På det center som Hoppets Stjärna driver tindrar ögonen på barn som läser om att Gud älskar alla människor lika mycket och vill oss väl. Jag tänker svara genom att kämpa för att de barnen ska få se den gudagivna sanningen i en socioekonomisk verklighet. Överröstande hjälplärarens uppmaningar kvittrar livliga barnaröster och jag tänker svara att jag ska använda min röst för att deras ska vara lika mycket värd som min när de blir vuxna. Jag blir omfamnad av något dussin ovärderliga barn samtidigt och jag vill svara att de som människor alltid ska få mötas med respekt, värdighet och kärlek. En i det närmaste innehållslös soppa kokas över öppen eld till syskonskaran på tio barn och jag svarar att jag kan avstå från lyxkonsumtion med min nästa i åtanke.

En långsam tår rullar nedför en smutsig barnakind och jag vill svara att oavsett om den är harmlös eller bär på jordens alla orättvisor så kommer jag göra det jag kan för att torka, trösta och mildra.

Vad kan du göra?

IMG_20160824_150936 IMG_20160824_152355 IMG_20160824_153612 IMG_20160824_153716