Soraya Post talar i Saronkyrkan
Igår och idag har representanter från stora delar av de organisationer och kyrkor som engagerar sig för utsatta EU-medborgare, samlats i Saronkyrkan i Göteborg för konferens. Här kommer en lång rapport!
Torsdag
Krav på att romers rättigheter tillgodoses
Thomas Hammarberg från Nätverket för romska EU-migranter sa i sitt inledande anförande på torsdagen att han hoppades att detta är starten på en humanitär folkrörelse. Engagemanget finns redan, och det är stort, och nu börjar vi på allvar samordna och skapa en gemensam röst för de östeuropéer som tigger, spelar och säljer tidningar på våra gator.
Hammarberg betonade att förbud och repressiva åtgärder står i kontrast till oss som var representerade i Saronkyrkan, som ser orsakerna till problemet. Det egentliga syftet med repressiva åtgärder är att man inte vill se romerna här. Den främlingsfientliga retoriken orsakar hatbrott, många anmäls inte.
Fred Taikon. Foto: Göteborgs Räddningsmission
Efter Hammarberg talade Fred Taikon, svensk rom som föddes i maj 1945 och därför fick heta ”fred”. Han konstaterade att det har blivit bättre för svenska romer, men gått väldigt långsamt. De östeuropeiska romerna behandlas på liknande sätt idag som svenska romer behandlades på 50-talet. ”Sverige har en mörk antiziganistisk historia där myndigheter och kyrkor gjorde livet så odrägligt som möjligt för att de skulle åka härifrån. Känns det igen?” sa Taikon.
Fred Taikon var också besviken över att regeringen uppmanar folk att inte ge pengar till EU-migranterna på gatan. Detta förmedlades bland annat på konferensen på Nalen i Stockholm. Hammarberg tog också upp detta och nämnde två problem: regeringen bör inte ge såna uppmaningar, och gåvor är effektivt bistånd.
Inte många svenskar kände inte till hur svårt romer har det i östeuropa förrän de kom hit, sa Taikon. Romer var slavar i Rumänien fram till 1864, 50 år efter USA:s slaveri upphörde. Men som det inte var nog kom arbetslöshet och utbildningsbrist att förfölja dem ända till idag! Över 10 000 romer dödades i förintelsen. Idag är fattigdomen bland romer påtaglig: där asfalten tar slut där tar bosättningarna vid. Stor korruption som orsakar dyr vård.
Taikon påpekade att Rumänien har Europas bördigaste jordar och Europas största outnyttjade arbetskraft i romerna. Ingen som ser en möjlighet här? Han avslutade med att säga att om de svenska partierna hade skickat valstugorna till Rumänien efter valet hade de kunnat göra den största insatsen de någonsin gjort för romer, vilket orsakade både skratt och applåder från de församlade.
Sedan talade Karin Ödquist Drackner från UNICEF. Hon har lett en arbetsgrupp som tagit fram en rapport om vilka rättigheter minderåriga utsatta EU-migranter har, och hur dessa omfattas i dagens lagstiftning. Hon inledde med att säga att det finns ett rättsligt vakuum för barn till EU-migranter. De har det ännu värre än papperslösa barn. De får inte gå i skolan i de flesta kommuner (endast sex kommuner erbjuder skolgång, men då ska man också minnas att i många kommuner har EU-migranterna inte med sig barn). Subventionerad sjukvård får de inte heller alltid, och trots att socialtjänstlagen gäller dem i exakt samma utsträckning som andra barn så följs den inte alltid.
Det finns två stora problem som UNICEF kunde peka på: det enda är att lagstiftningen ofta är otydlig och tolkas lättvindigt och väldigt olika i olika kommuner och landsting. Men det andra är att även om lagstiftningen tolkas korrekt så är den otillräcklig och följer på vissa punkter inte barnkonventionen, exempelvis när det gäller skola. Alla barn som vistas i Sverige ska ha rätt till skola, enligt UNICEF.
Organisationer som verkar i Rumänien
Efter lite fika talade representanter från fyra olika organisationer som jobbar i Rumänien. Mihai Ciopasiu berättade om Project Ruth som började som en söndagsskola för socialt utsatta barn i en fattig förort till Bukarest 1992. Snabbt insåg man två saker: För det första att barnen var hungriga, för det andra att de var analfabeter. Dessa insikter lade grunden för organisationens idé och vision. Idag förser Project Ruth romska barn och tonåringar med utbildning, ett extra mål mat, humanitärt bistånd och stöd i hälso- och hygienfrågor.
Marian Mandache talade om Romani Criss, en romsk organisation som sedan 1993 arbetar med konflikthantering, medling och rättstvister kopplat till utsatta romers situation. Genom påverkansarbete på strukturell nivå motverkar de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och antiziganism.
Jasmina Tosic och Arbasane Amzaj presenterade Bread of Life, en kristen humanitär organisation som grundades av protestantiska kyrkor i Belgrad 1992. De arbetar strategiskt för att minska klyftan mellan romer och den icke-romska befolkningen genom att utveckla planer mot diskriminering i fyra huvudområden: utbildning, bostäder, hälsa och sysselsättning. Särskilda insatser har gjorts för att involvera den romska befolkningsgruppen för att uppnå dessa mål.
Avslutningsvis berättade Richard Klerfors om Hjärta till Hjärta, som verkar för att bekämpa fattigdom och orsakerna till korttidsmigration genom samarbetspartners i Rumänien. Han gav oss en sammanfattning av sin rapport om de svenska insatser som görs i romernas hemländer. Han talade en del om hjälp där snarare än här, inte för att han är emot hjälp här men han tycker arbetet i Rumänien är viktigare och är övertygad om att de flesta EU-migranter inte vill invandra till Sverige permanent.
Kyrkoledarna. Gunilla Moshi håller i micken. Foto: Göteborgs räddningsmission
Efter en ytterligare paus talade fyra kyrkoledare på torsdagseftermiddagen: Pelle Hörnmark från Pingst FFS, Daniel Norburg från EFK, Sofia Camnerin från Equmeniakyrkan och diakonien Gunilla Moshi från Stockholms stift. Norburg sa att vi både ska hjälpa i Sverige och ändra de strukturella band som håller människor i fattigdom i östeuropa. Hörnmark sa att ord och handling går hand i hand i pingstförsamlingarna och vitaliserar dem Camnerin hyllade debattartikeln som hennes kollega Lasse Svensson skrivit under tillsammans med Hörnmark, Norburg, den katolske biskopen Anders Arborelius och andra kyrkoledare som publicerades samma dag i Göteborgsposten. Både teologisk och politisk på ett modigt och bibliskt sätt.
Gunilla Moshi kände nog inte så många till på förhand men hon var väldigt färgstark! Hon lyfte att problemet är också konsumtion och rikedom i väst. Hur många miljoner kostar avhysningarna? Skulle det kunna finansiera boenden? Nu är det dags att vi gör motstånd, i Guds Rike är det jobba, jobba, jobba som gäller, sa hon till rungande applåder!
Fredag
Eldig debatt om regeringens position
Dagen efter, idag alltså, hettade det verkligen till. Regeringens nationella samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare inledde där han förklarade sitt uppdrag, visade uppskattning för civilsamhället som ju var väl representerat i Saronkyrkan och förklarade och försvarade regeringens hållning när det gäller exempelvis avhysningar och att barnen inte får gå i skolan. Efter honom äntrade Soraya Post, romsk EU-parlamentariker för FI, och efter att ha talat kortfattat om romernas historia och den antiziganism som finns i exempelvis Sverigedemokraterna, riktade hon svidande kritik mot Valfridsson och regeringen.
Post hänvisade till den debattartikel som Valfridsson och ansvarig minister Åsa Regnér skrivit där budskapet är att vi ska stödja organisationer i Rumänien istället för att ge pengar i Sverige. Hon menade att detta stödjer antiziganism, ”om det hade varit italienare eller spanjorer som satt där hade ni aldrig sagt så.” Hon sa precis som Hammarberg dagen innan att forskning visar att direkt bistånd via privatpersoner visst gör skillnad, och menade att regeringens retorik om ”hjälp på plats” istället för hjälp i Sverige gör Sverigedemokraterna onödiga. Post talade också om hur absurt det är att kommuner spenderar miljoner på avhysningar men inte fixar lagliga uppställningsplatser, och när det gäller förbudet mot skolgång för minderåriga sa hon kort och gott till Valfridsson ”Vad är det för dumheter? Barnkonventionen gäller alla barn.” Hon drog ner rungande applåder för dessa anmärkningar.
Valfridsson grillas
Valfridsson gick upp och sa att han blev ledsen när han hörde anklagelser om att regeringen skulle vara främlingsfientlig, och invände att följande av svensk lag aldrig kan vara främlingsfientligt. Post invände att antiziganism inte behöver vara medveten, men att det samtidigt bör vara uppenbart för Valfridsson och regeringen att spelar i samma division som SD med sin retorik. Moderatorn Daniel Grahn bjöd därtill upp fler personer på plattformen som också hade kritik mot Valfridsson: Aaron Israelsson som tidigare jobbade på gatutidningen faktum och nu är journalist, Otto Swedrup från Faktumjuristerna och Karin Pleijel som är kommunalråd i Göteborg.
Israelsson frågade hur det är möjligt att Sveriges regering å ena sidan vill göra Barnkonventionen till lag, och å andra sidan inte vilja göra det lagligt för de romska barnen att gå i skolan? Pleijel som ju representerar en av de sex kommuner som låter EU-barnen gå i skolan, Göteborg, påpekade att det går jättebra att ta emot dem i skolan, det finns ju redan strukturer för att ta emot invandrade barn. Valfridsson sa att det förstås inte är olagligt för kommuner att göra som Göteborg stad, men de vill inte ta något initiativ nationellt för att se till att alla kommuner tar emot dem som man gjorde med papperslösa barn, bland annat för att det skulle saknas kapacitet i vissa kommuner. Vissa små kommuner kanske inte kan ta emot en skolklass med dem, resonerade han.
Här måste jag dock inflika att detta resonemang är rent antiziganistiskt. Var finns de som säger att fransmän eller skåningar eller vänsterhänta inte ska få gå i skolan för att små kommuner kanske inte orkar ta emot dem? Det är ju ett helt absurt resonemang. Det insåg nog de flesta församlade också. Moderatorn Daniel Grahn avslutade den heta debatten med att säga att vi önskar Valfridsson lycka till, men ge mer rum för den medmänskliga vågskålen.
Karin Ödquist Drackner från UNICEF talar om barns rättigheter
Fredag eftermiddag
Sen blev det seminarier. Jag var på ett med UNICEF där de berättade mer detaljerat om deras rapport om den juridiska situationen för EU-barnen, och sen deltog jag i ett själv om att vara eldsjäl tillsammans med Leif Eriksson, forskare och ideellt engagerad för EU-migranter i Göteborg, samt Sven Hovmöller från föreningen HEM i Stockholm. Vi talade om att bevara eldsjälsengagemang i vardagsliv och i grupper, Eriksson lyfte sin roll som aktionsforskare som lär sig samtidigt som hen förändrar ett samhällsproblem, och jag talade om hur aktivism till stor del handlar om att omställa existerande engagemang från egoistiska eller onödiga verksamheter till det som gynnar de missgynnade.
Leif Eriksson sa också att vi vet utifrån forskning att vi inte kan förbjuda bort behov: behovstillfredsställelse är den enda lösningen på hemlöshet, hunger, dålig hälsa och brist på utbildning – inte avhysningar och att försöka göra livet så odrägligt som möjligt för EU-migranterna med förhoppningen att de sticker. Hovmöller å sin sida berättade om kampen HEM har mot Stockholm Stad, som kör på fasciststrategin att göra livet så odrägligt för romerna att de ger sig av frivilligt, men hur de med flit och kontakt med media ändå lyckas hålla dem stången.
Sedan var det storsamling igen. Åse Henell och Sarah Blitz berättade om Faktum och deras arbete med utsatta EU-migranter, både i form av inkomst genom försäljning av gatutidningen och utbildning i form av svenskaundervisning. Ulrika Falk från Göteborgs räddningsmission berättade om deras omfattade arbete, och Marius som är känd från Uppdrag granskning fick också komma till tals och säga på svenska: ”Skolan hjälpte mig och alla romer ska gå i skolan. Så tycker jag!”
Till sist talade Mats Åberg från Nätverket för romska EU-migranter och sa: Denna konferensen är den bästa han varit på. Den har inneburit så mycket viktigt nätverkande. Han sa att det arbete som inleddes på konferensen i Linköping i februari verkligen fick blomma ut nu. Fortsatt samordning behövs för enad röst och konstruktivt arbete för de utsatta EU-migranternas rättigheter.
Sen läste Emil Jensen en fin dikt och pastor Joakim Hagerius förmedlade Herrens välsignelse, och så gick vi hem!